From the section TRANSLATIONS

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?

Ibland, det kan pågå i timmar,

börjar jao avlägsna allt tal.

Envist gömmer jag undan orden och tar bort

mig själv, deras förmenta skapare,

tillsammans med dem. På så sätt

avsäger jag mig de värsta tillgångarna.

Jag uttalar helt enkelt inte mina känslor, erfarenheter

och jordiska upplevelser: jag tiger. Efteråt

händer det att jag för ett ögonblick inte kan skilja

det bramanska sättet att leva från tystnaden

i stadsbibliotekets läsesal. (Det är säkert en följd

av mitt fetischistiska förhållande till böcker.)

Och varje tystnad, så är det nog, bär på

olika betydelser. Ar min beundran för

mystikerna i så fall någon tröst?

 

Det sägs att alla historier redan har berättats.

Men tänk om alla tystnader är förbrukade,

om det inte längre finns något att förtiga?